YadaYada

I morse åkte vi hela högen iväg från holmen med båt. Det var meningen att vi skulle till Mariehamn. Men yadayada, blåst, yada, finsk sommar, yada, regn, yada, pajad GPS, yadayada, dimma. Vi hamnade i Nagu i stället. 
Freddy är ute och svirar i byn med min svåger så jag tänkte passa på att skriva ett riktigt rafflande blogginlägg. Äntligen. Men vau, en snabb nätkontakt, yadayada, nyheter, yada, sociala medier, yada, läsa fina bloggar, ladda ner Newsroom, yadayada, läsa jobbmail. Nu är jag redo att stänga av mig från yttervärlden igen för en tid. Ni får ursäkta, men jag tänker krypa till kojs med Diane Keaton i stället. 

My kind of potatoes

Min systerdotter ville klappa flaskan... Jag är en förkastlig moster. 

Jag har det fint

Ifall ni oroade er.

Kvällsslussen

Just nu är jag så slut att det krävs en enorm kraftansträngning bara att gå och tvätta tänderna. Om jag ens orkar göra det. Jag hoppas att jag inte håller på att bli sjuk för såhär jobbigt kan det rimligtvis inte kännas att utföra en simpel kvällsrutin. Och det värker i hela kroppen. Blir jag sjuk nu så voi fan anamma!


Har ingenting att komma med så skickar er vidare till Annes kloka och fina inlägg i stället. Här alltså!

1 + 1 = 5 ?!

Varför blir man lättare full på måndagar än på fredagar? Drack två glas cava på Lupolo igår och kände mig helt berusad när jag gick hem. Och i morse hade jag lätt krabbis. Det kan inte vara rätt.

Catch, caught, caught

På torsdag kommer min man.

Söndagshumor

Dagens foto från L.A. Fred hittade denhär sedeln i sin plånbok.

Lördagens sammelsurium

Herre du milde en sån vecka jag hade förra veckan. Särskilt de två sista dagarna. Huh huh.  Men ingenting som inte morgonkaffe på Fredrikstorget tillsammans med bästis påföljt av mållöst strosande på stan inte skulle bota. Gick omkring i timmar och bara njöt. Sen har jag legat och läst på min bakgård. (D.v.s. Koffens park.) Och snart ska jag och äta hem till bästis. Än en gång. Det är så fantastiskt att bo så nära varandra, jag börjar få lite ångest med tanke på att vi snart har hela Atlanten mellan oss. 


Gick för att köpa vin för kvällen och för att ha hemma. Igår när jag kom hem var jag i desperat behov av ett glas och hade inte en droppe hemma.  Katastrof nästan. Meditation i all ära men ibland behövs det faktiskt alkohol för att komma ner i varv. 


På vägen till Alko stötte jag på Peppe. Jag tycker det var lite lustigt att jag hann känna igen hennes son innan jag såg henne själv! Haha! Han var som en liten Emil med myssen på sne. 

Min akupunktör sa på onsdagen att jag hade en typisk vd-puls och visade symptom på utmattning. Så denhär helgen ska jag bara ta det lugnt, lugnt och lugnt. 

(Inte är det någon fara med mig, ni behöver inte bli oroliga. Men jag är nog glad att det bara är tre arbetsdar kvar till semestern.) 

Redrum

All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. All work and no internet makes Softy a very dull blogger. 

The Available @ Siltanen

Dom var skitbra! Kolla in deras nästa keikka. Album coming in the fall. 

Multitalented Oskar. Och Låras babydaddy.

Substitut

Jag var med tjejerna i Reval förra helgen där jag bland annat köpte ett par nya solbrillor. Idag lämnade jag dem efter mig på lunchrestaurangen. Sprang tillbaka fem minuter senare men då var de redan borta. Till tröst köpte jag i stället tre par örhängen åt mig i butiken mitt emot lunchrestaurangen. Jep. Tre par. Schhh. Berätta inte för någon. Det blev lite dyra brills för engångsbruk. 

More breakups

Av alla skilsmässonyheter på sistone så tycker jag att denhär nästan var den allra sorgligaste.


Sköldpaddor går skilda vägar

Och detta är Snow

Eller som jag kallar honom, Lord Snow.

My husband, the crazy catlady

Ber om ursäkt för de fruktansvärt dåliga bilderna, tagna från min I-Phone.

Sometimes kittens die. And it is very sad.

Vår lilla Goggles, a.k.a. the Runt. D.v.s. minstingen i kullen dog i går kväll. Det var meningen att hon skulle bli vår katt. Nu blev det inte så. Men nu känns det inte som att vi kan ersätta henne med någon av de andra heller. Inte ens Snow eller Domino som är mina andra favoriter. Det känns inte rätt.


Runtan såg ut som en liten alien med sitt stora huvud och sina stora ögon och tydligen hörde hon inte hemma här heller. Men det var faktiskt hon som räddade livet på sina syskon. Det var hon som jamade sig hes och kikade ut ur hålet där Freddy hittade dem. 


Vi blev oroliga när hon inte växte som de andra, så hon blev extra mycket omskött och Fred hade t.o.m. med henne till jobbet. "Den ser nog lite medfaren ut", sa en kompis när jag visade videon. 


Fred undrar vad mera han kunde ha gjort. Men veterinären sa att även om hon fått vara med sin mamma är det inte sagt att hon hade överlevt. Jag tycker ändå att hon fick ett värdigt liv, även om det blev kort.  Hon fick känna ömhet, kärlek och omvårdnad. Och hon dog stilla inlindad i en filt i en korg hemma hos Fred/oss. Alternativet var att hon hade dött ensam, våt och kall i ett hål. Men sorgligt är det ändå.


Här trodde vi ännu att hon skulle klara sig trots allt för hon piggnade till emellan. Rest in peace, our little Runt. Snyft.

Äta, hongriga, mat!*

I morse när vi var på frukost med bästis på Sis Deli (som för övrigt har den fräschaste vardagsfrukosten i Helsingfors enligt mig) så berättade jag att jag alltid har en burk Pirkkas vegeärtsoppa hemma som reserv för den är så bra att ta till när det kniper. Snabbt, gott och relativt hälsosamt. Bara för att nu idag komma hem klockan åtta vrålhungrig och söka febrilt efter dendär jäkla burken. Men nej. Plötsligt fanns den inte i skåpet när jag behövde den som mest. Aaargh. Det fick bli gröt i stället. Miss Fancypants. Nästa gång måste jag tydligen köpa två burkar ärtsoppa att ha i reserv.


* Rubriken kommer sig av en händelse ur mina tonår. (Aaaah, nostalgi.) Vi var på skärifest i Östra Nyland hos en granne till bästis. Vi kände typ ingen där och alla var jättemycket äldre än vi. Läs, vi var 16-17, de var 20. Skillnaden kändes som ljusår. Vi var mäkta imponerade över det dukade bordet i trädgården minns jag. Petite difference till våra pussikaljafester. Någon gång på natten körde vi på jatkon in till Borgå (igen, hur coolt att de hade bil liksom) och en kille hade slocknat i baksätet. Plötsligt hoppade han upp i baksätet och skrek på klingande östnyländska; "Äta, hongriga, mat!" Sen tuppade han lika hastigt av igen och fortsatte snarka i baksätet.

Flörten

Haha! Skrev just "Sitter på Brooklyn Café och tänker på dig." åt bästis. Sen fattade jag hur det lät. Nu tror hon nog att vår vänskap sakta övergått till något annat. Hehe. 


Det är annars inte så dumt att tvingas emigrera för ett par timmar utanför kontoret. Jobbet blir det ju lite si och så med, men annars är det mycket trevligt. 

Undra på att dom är arga

Till alla brustna hjärtan

Denhär dikten skrev jag när mitt eget hjärta brast för några år sedan. När man själv varit med om att ens hjärta krossats på riktigt, då lider man på nytt med alla andra som går igenom samma helvete. När det händer skulle man föredra att någon hellre sågade av ens armar, högg av ens fötter och krossade ens knän bara man fick behålla sitt hjärta helt. 


Jag önskar att jag kunde ta er alla i min famn och viska "det blir bättre" tills ni trodde på mig. 


Allt kommer att bli så mycket bättre!

tiotals

hundratals

tusentals

miljontals skärvor

har spridits i hela min kropp

som spillror efter en flygkrasch

lungorna fulla av splitter

inte konstigt att det gör ont att andas

BIG BANG!

Och sedan blev det bara stjärnstoft kvar av vår kärlek

som när en stjärna slocknar

hur länge fortsätter den att avge värme? Miljarder år?

(En oändlig skärseld!)

men till slut dör väl även den för alltid

som att svälja krossat glas

river sönder mina inälvor i all osynlighet

och ingen kommer någonsin att veta vad jag dog av

det perfekta mordet

Pärkel

Jag har bara svärord i min hjärna just nu. Vill inte förgifta bloggosfären med tanke på alla brustna hjärtan som existerar i den för tillfället. Återkommer när jag är en vänligare själ igen. 

Ja ha vart på fest

"Jag hoppas verkligen att jag inte behöver se dig på hösten!" sa en kompis till en kompis när hon kramade om mig adjö efter kvällens fest. Hon är snäll och ville enbart väl, att jag skulle få förenas med min man snart, helst redan före nästa gemensamma fest. Men mänskorna omkring oss som inte var införstådda i min situation såg lite förfärade ut.

Fick en ny klänning (maxi) av min mamma i Toronto.

Och nya örhängen av svärmor. Det har sina fördelar att resa med folksen.

Hospitalet

Freddy ringde plötsligt på Skype. Jag undrade vad han gjorde vaken den tiden. (Mitt i natten L.A-time.) Han måste mata katterna svarade han. På animal sheltern skulle de ha tagit livet av dem och det var mer än min man klarade av så han tog hem dem alla. Of course you did, my darling...

Nu ska alla fem kattungar matas var fjärde timme i ett par månader tills de är tillräckligt gamla för att adopteras bort. 

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Åtminstone kommer jag aldrig att ha tråkigt vid den mannens sida.

Bloggarsynden

Planerade frukostträff för imorgon med bästis och kom att tänka på en grej.


Jag kommer säkert att bli utfryst ur bloggemenskapen efter detta erkännande men jag kan faktiskt inte tåla ordet "frulle". Vet inte varför. Men jag säger frukost eller eventuellt brekkare. 


Tack och förlåt.

Sagans värld

Fred brukar säga åt mig att jag måste skriva upp alla underbara saker mina systerbarn gör och säger, för annars glömmer man. Bloggen är ju ett utmärkt forum för detta så ni får stå ut med lite mosterskryt ibland. 


Lilla O, fem år, diskuterade Pippi med min far häromdagen och totta (morfar) sa att hon är så stark att hon till och med skulle orka lyfta honom! (Han har en stor ölmage.) O svarade att ja, men hon finns inte på riktigt. För hon bor i Sagans värld. Och det måste vi ju hålla med om. Varpå O fortsatte: "Men exakt var ligger Sagans värld då?". 


Vet inte helt om han godtog förklaringen att den finns inom oss  själva hela tiden.


Nästa dag led stackaren av rippe och lillasyster A har tydligen begåvats med kakihumor för hon tog min systers I-Pod och slängde den blixtsnabbt under rumpan på O in i toalettskålen. Den dog diarrédöden.