Papukaijamerkki

Fann dehär läckra skorna i Åbo för ynka 19 euro och jag lämnade dem kvar i butiken. Tycker att jag borde få ett pris eller något. 

(Dessutom matchar de min blåa tå. Jag är expert på att slå mina tår. En förbannelse jag drog på mig i Barcelona ett antal år sedan.)

P-piller

Jag har skrivit om detta förr. Nu får ni läsa det ur en pålitligare källa. (Det vill säga om ni inte litar på mig.) 


Och än en gång, se dokumentären Underkastelsen så fort ni kommer över den!


http://www.uusisuomi.fi/tiede-ja-ymparisto/52191-hyytava-tieto-e-pillereista-uhka-ihmiskunnan-tulevaisuudelle

Älska skogen!

Ikväll blir det stekt svamp. Eventullet med ett kokt ägg till. Imorgon crêpes på bovete med kantarellfyllning har jag tänkt mig. 

Röllekan lagar jag dekokt på. Men den kan drickas först imorgon. Bl.a inflammationshämmande, smärtstillande och renande. Kvinnornas medicinalört kallas den. Jag har också tänkt använda den som ansiktsvatten då den motverkar fet hy. (Lär ska fungera fenomenalt mot åderbråck också ifall någon av er lider av det!)

Om det obegripliga

Ni kanske inte är intresserade av hans kamp. Men läs denna text av Knausgård.


http://www.dn.se/kultur-noje/karl-ove-knausgard-breivik-slaktade-unga-manniskor-av-samma-radsla-for-granslosh

Tack och förlåt

För det första, Herregud vad det är roligt att läsa bloggar igen! 


Men för det andra, kan man överanvända Tack och Förlåt? Blir det lite som med I love you, att de tappar sin betydelse om man slänger dem ur sig åt höger och vänster hela tiden?


Anne skriver om att tacka i butiken. Jag försöker alltid vara artig men det slår kanske fel ibland. Men inlägget fick mig att tänka på en annan sorts tack. Inte det där automatiska artighetstacket som sitter i ryggmärgen utan Tacket då någon annan gjort något för en. En gång tackade jag bästis så rysligt för att hon gjort något för mig tills hon blev stressad och sa: "Det fanns en tid då det var fullständigt självklart att man hjälpte varandra." Hon har en point. Jag tror att alla är så stressade nuförtiden och tiden är på kort. (Min svenska moster skrattar alltid åt detta krigs- och efterkrigstida uttryck som inte existerar i Sverige.) Då vill man inte gärna be kompisar hjälpa en att flytta på deras enda lediga dag under veckan. Samtidigt kan man gå miste om många roliga stunder och minnen som upplevs då man tillsammans kånkar på det eländiga pianot, bygger en terass, målar väggar eller lägger upp bubbliga tapeter. 
Jag har haft svårt att acceptera att någon gör något för mig gratis, så jag måste tacka ettusenfemtielva gånger när det händer. Försöker öva mig på att bara se den andra i ögonen och säga ett uppriktigt tack. Det kanske räcker. Och så försöker jag vara hastigt där med jaffan bakom dörren i stället nästa gång kompisen har spysjuka.


Jag försöker också sluta be om ursäkt för allting precis hela tiden. Jag hade redan fått det påpekat av nya vänner, jag var själv helt omedveten om att jag gjorde det, men det var inte förrän vi reste i Argentina med kompisar som jag plötsligt fattade vad de syftade på. Det var när jag fick spysjuka i min "hemstad" och måste stanna i sängen och inte kunde visa mina kompisar runt i stan. De bara: "Inte behöver du ju be om förlåtelse för att du blivit sjuk?!  Det är sjukt." 
Jag gör det nog lite fortfarande vilket driver Fred till vanvett men jag gör förbättring hela tiden. I stället för att späka mig själv och be om förlåtelse av andra om jag bränner vid plättarna så försöker jag nuförtiden skratta i stället. Det är faktiskt mycket roligare. 

Själv

Trots att jag egentligen är en rätt social typ så har jag också ett enormt behov att vara för mig själv. Det är roligt att träffa familj och vänner på sommaren men för mig är det inte semester om jag inte också får vara lite ensam, jag själv, helt allena. Tidigare år har vi reserverat holmen för en vecka eller två så att jag och Fred skulle få tillbringa lite tid på tumanhand. (Och det räknas även som ensamtid eftersom Fred närmast är som en förlängning av mig själv. Alla spyr nu.) Men i år tänkte jag narcissistiskt nog att min familj kommer att sakna mitt fantastiska sällskap när jag är i USA och jag visste att de också vill ha tid med Fred som jag ska dela mitt liv med där. Så i år hade vi tre hela dagar på tumanhand. Tre. Igår på Skypen drömde vi om att hyra en bungalow på stranden i Cartagena för en månad. För att bara få vara ensamma. Behovet går säkert om sen när vi på riktigt får leva ett normalt liv tillsammans men just nu är behovet av tumistid enormt och det behovet blev inte tillnärmelsevis tillgodosett i år. 


Men även utan Fred måste jag få vara ensam. Och jag skulle gärna tillbringa några dagar på landet också själv. I fred. Få äta vad jag vill. När jag vill. Stiga upp när jag vill. Gå och lägga mig när jag vill. Få laga just så starkt kaffe som jag vill. Simma mitt i natten om jag vill. Men med min familj är det omöjligt. Även om man precis skulle ha "bokat" ett par dagar för sig själv så står plötsligt nästa dag någon familjemedlem eller flera i backen. "Vi kom hit i alla fall för ett par dar. Det kan väl inte störa?!" 
Min familj tar det som en personlig skymf om jag meddelar att jag vill vara ensam och det är otroligt frustrerande. Jag älskar ju dem mer än något annat och mitt behov av att bara få vara själv i fred har inget att göra med att jag inte skulle trivas i deras sällskap. Men de kan bara inte förstå att jag ibland kan välja att bli ensam på fastlandet när alla andra åker till holmen över helgen. Nuförtiden har de blivit en aning bättre på att förstå detta men jag känner att just denna sommar har jag ingen rätt att vilja vara allena när jag snart ska flytta till andra sidan av världen. 


Familjeliv består av kompromisser. Och aldrig är detta mera sant än på sommarsemestrar på landet. Så jag har lärt mig att ta mig mina små andrum när jag kan. Ett par timmar av ensamtid kan räcka långt för att få batteriena laddade igen. Så även om jag gärna skulle åka med till butiken för att kunna köpa sådan mat jag helst själv vill äta så blir jag ibland kvar i stället. Tar med en bok ner till klipporna men oftast förblir den oöppnad just då. Jag bara njuter av tystnaden och av att ingen kan störa mig i mina tankar under just den timmen. Och så nöjer jag mig med att äta potatis och sill på kvällen i stället. Igen. 




TILLÄGG: Tydligen är jag inte den enda som kännt av behovet denna sommar! Nu när jag äntligen uppdaterar mig i bloggvärlden märker jag att både Anne och Clara skrivit inlägg om detta. Hurra, jag är inte den enda eremiten! Här och här. Är det förresten också något som hör till vår mystiska tid att du är lite konstig om du vill vara ensam?

Frågor & svar

Listan stal jag härifrån. Förstås.

vad har du på dig?
En lång ljusblå solklänning.

hur mår du?
Jag mår ganska bra. 

vad önskar du just nu?
Inspiration. Motivation. Tålamod.

vad har du ätit idag?

Te och smörgås. Te för att pappa hade av misstag köpt pannmalet kaffe till landet. Kris. Och "smörgås" betyder egentligen arepa, kolombianskt majsbröd. Med bredbar getost på. Mums.

vad ska du göra imorrn?
Skriva.

och på söndag?
Sjunga allsång med farmor i Labbnäs.

vem saknar du?
Fred.

senaste köp?
Bensin och Bonaqua.

vad skrattade du senast åt?
Min kompis som härmade döda minkar som spökar i trappan.

vad grät du senast åt?

Åt en kompis goda nyheter. 

vem sov du senast med?

I samma säng; Fred. I samma rum; min guddotters storasyster.

vad läser du just nu?
The Marriage Plot av Jeffrey Eugenides. (Till bokklubben.)

senast sedda film?
Il Postino. För femtielfte gången när det regnade på landet. Fruktansvärt vacker film.

vilken svordom använder du mest?
Fuck. Satan. Skit. Helvete. Svär helt för mycket.

vem var den senaste som ringde dig?
Fina Emmi som jobbar och bor i Kazakhstan men var i Helsingfors över helgen. (Fast nu ringde just pappa innan jag hann posta detta.)

har du dejtat någon av en annan religion?
Ja. (Och t.o.m. en präst. Men det var mest ett socialt experiment.) 

senast 3 inkomna sms?
”Vi e på 9bar nu. Sen förflyttar vi oss ev i någo skede”
“God morgon! vi ska ses på frukost kl 10 redan, på flemingegatan nära björnparken, ngt kafé. efter det e jag bara på stan.” (Ps. Keidas var det, rekommenderar!)
”Kyllä yksinoloa kaikki tarvitsee! Enjoy! :) Nähdään viim Flowssa! Öitä!”

vad stod de i ditt senaste skickade sms?
Helt för långt att citera. Sista meningen var "Miss you guys though! Puss och kram" 

vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?
Modersmål och historia.

vilken är din favoritfrukt?
Mango.

vilka kändisar har du blivit jämförd med?
Min svåger säger jämnt att jag liknar Charlize Theron och jag får mig ett lika gott skratt varje gång. 

vad är du rädd för?
Att det ska hända något illa åt dem jag älskar.

en person du tycker är snygg?
Min man är helt helvetes snygg.

blir du lätt svartsjuk?
Nej. Men jag tror inte nödvändigtvis att en lätt liten svartsjuka alltid är av ondo. Det sa till och med prästen under vår välsignelse. Däremot får man aldrig låta sin egen svartsjuka (när den är oskyldig) påverka den andras beteende. Eller vice versa.

din favoritkaraktär ur en serie?
Bubbles i The Wire.

vem skrev senast åt dig på facebookchatten?
Julia i Argentina. Hon skrev “Siiiiiiiiiiiiiiiii! no te preocupes con tiempo voy a avisarte!" på tal om träff i New York i april.

vilket språk hade du velat lära dig?
Jag vill gärna återfå mina språkkunskaper i portugisiska. Den brasilianska varianten. Och fullända min franska. Och så önskar jag att jag talade engelska med sydafrikansk accent.

vad för sorts killar faller du för?
Personliga, roliga och ärliga med ett socialt samvete. (D.v.s. nu som äldre och förståndigare gör jag det.)

vart vill du åka just nu?
Jag åker till New York nästa vecka. Det är lyxigt och det är jag lycklig över så nöjer mig med att glädjas över det i stället för att börja önsketänka om nästa resemål. Så New York alltså.

vad önskar du dig i födelsedagspresent?

Coachella infaller under min födelsedag nästa år så det vore kul att få biljetter dit! Alternativt en gammal fungerande skrivmaskin!

.

Där björkarna susa

Under björkarna på vårt älskade Hamnholmen. Där kysstes vi första gången år 1995. Där välsignades vårt äktenskap på vår första bröllopsdag. Där kände jag det våta gräset under mina bara fötter och Freds hand i min och tänkte att just detta ögonblick glömmer jag aldrig. Vinden susade i björklöven, vattnet droppade på paraplyet som Freds best man höll upp över mig. Prästen talade om June och Johnny Cash och min svåger spelade dragspel. 


Vi var så löjligt yra, lyckliga, förälskade och berusade hela dagen, kvällen och natten att vi glömde ta ett endaste ett foto. När alla lämnat holmen och vi äntligen blev på tumis klädde vi oss fina igen och jag tog åter på mig min krans och hade roligt i flera timmar när vi själva tog dessa bilder. De finaste bilderna och minnena behåller jag dock själv privat i mitt hjärta. Vissa stunder är för heliga för att dela med sig av. 

Ärlighet

Så enkelt. Så svårt. 


Fina Sonjas (Alhfors) sommarprat är starkt, modigt och ärligt. 


http://arenan.yle.fi/radio/1585686