Poesi är roligare än man tror!

Dethär hände ren ett par veckor sen men det var bara så kul så jag måste berätta det nu när jag plötsligt kom ihåg kvällen.


Jag var på en poesiafton som hölls på Luckan. Man fick läsa upp sina egna dikter och kommentera andras.
Det dök upp tre personer lite sent, när vi i princip ren börjat. Så vi drog en ny presentationsrunda där vi även förklarade hur våra skrivprocesser går till. De tre nya tittade häpet på mig när jag förklarade att "jag bara skriver direkt från hjärtat och har jättesvårt att ändra texten senare. Se on siinä liksom." 


Där var en kvinna från Iran, en från Albanien och en man från Iran. Vi var jätteglada att de kommit och förklarade att de fick läsa upp sina texter på vilket språk de än ville. Jaha tack, sa de. Vill ni ha lite vin och sallad? undrade vi sen och de nickade igen storögt. Sen steg en britt upp och framförde en otroligt starkt deklamerad dikt. Efteråt förklarade våra tre nya vänner att de nog kommit lite fel. De trodde att de skulle delta i ett seminarium för invandrare hur man söker jobb och skriver arbetsansökningar. (Seminariet skulle hållas en vecka senare.)


Jag skrattade så jag höll på att kissa på mig och kunde absolut inte förhålla mig allvarligt till diktläsning efter det mera. Det enda jag kunde tänka på var deras förvånade ansikten när vi hällde upp vin i deras glas och när jag förklarade hur jag bara skriver "spontant och rakt från själen" och de trodde vi talade om våra cv:n. Varje gång jag lyckades lugna ner mig lite såg jag framför mig hur de hoppade till i soffan när britten plötsligt slog ut med armarna och med hög röst utopade "Hear! A monster!" och så var det kört igen och jag brast ut i värsta frustande hysteriflabbet. (Alla som känner mig vet att när jag en gång fått en skrattattack kan jag omöjligt sluta.)


Att sånt. Men de ville absolut vara med nästa gång igen! :)

Och på tal om Oscargalan...

Det som är så bra med artister som Banksy är att man kan se deras filmer helt lagligt på Youtube. Såg Exit through the gift shop på Youtube häromdagen, the way it was intended kan man nästan säga. Och den var bra! Nu blir det intressant att se hur det ska gå på Oscar-galan om han vinner. Ingen vet ju hur han ser ut men han får inte delta om han inte visar sitt ansikte. Nå, det är ju klart att han inte dyker upp där i så fall men någon sorts reaktion kan man säkert förvänta sig. 

Jag måst säga att jag fattar inte varför akademin inte kan respektera hans konstnärliga integritet.

banksy-shenanigans-not-welcome-at-oscars/nytimes-blog

Dethär var bästa kommentaren på bloggen:

"Wow - as if Banksy showing-up in a monkey mask is staggeringly different than "A-list" Academy members showing-up with their botoxed, surgically enhanced, dyed and lifted, facial reconscructions...."

Det har dykt upp mer Banksyn i L.A förra veckan.

http://www.huffingtonpost.com/2011/02/15/banksy-pops-up-in-los-ang_n_823723.html

Ps. Förstora bilden och kolla in killens ansiktsuttryck och tänk sen att den är målad på en betongvägg. Vau.

Den gode James

Jag läste ett reportage om James Franco i nyaste Image (världens bästa tidning, by the way) och höll på att få kaffet i halsen när jag insåg att det är samme James som spelade i Howl. Såg den på the Angelika i New York och det var en otroligt bra film! (Men så älskar jag också allt som handlar om poesi. Och jag älskar beat-poeterna!) 
Filmen handlar om Allen Ginsberg och rättegången mot hans förläggare. Hans poesi var så chockerande. (Jep, femtitalet. Det var grejer det!) Men Franco gjorde en förträfflig rollprestation! (Förutom Howl-filmen så rekommenderar jag starkt Howl-boken också.  Ett litet häfte som ser oskyldigt ut men innehåller mycket intensiva dikter.)


Franco var även med i Milk (en annan bra film). Hade helt missat igen att det var samma kille. Men är inte det just bästa tecknet på en bra skådis? Och så har han ju fått mycket eloge för sin roll i 127 hours. (Fast den vill jag inte se. Har helt tillräckligt med existentiell ångest som det är.) Jag hade inte alls fattat att det var samma kille som var med i Eat, Pray, Love som jag såg på planet hem från New York (som jag då inte var så imponerad av, men liiite bättre än förväntat var den. Främst tack vare den sköne Javier.). Och nu ska James vara värd för Oscar-galan också.  
För mig smäller ändå högst att han ifjol somras hade en utställning på MOCA i Los Angeles.
Huh. Så går det när man är för snabb att förpassa någon i "pretty boy"-kategorin. Man får äta upp sina ord. (Se bara på Heath Ledger!)

Caféet på the Angelika.


Allen Ginsberg är där i vänstra hörnet nedan.

Hello

My name is Softy and I have a magazine abuse problem.

Fredagsmys

Fredagsmys är mysigt även om det bara är lilla jag som myser. Morotssoppa med ingefära, harissa och lite apelsinjuice, tända ljus och Billie Holiday. Mysigt. Fredagsfilmen blir The kids are all right. 


Och så blev det igen ett foto på mat. Det var ju just det jag inte skulle göra...

Jag kommer!

Hurra för Veronica Maggios nya singel och album (som släpps i april)! Piggar upp min fredag! Jag faller...

Let's make one big pink rocket!