Rain check

Senast när det regnade i L.A. (medan jag var här) skrev jag It's raining in L.A. The horror. på Facebook och fick kommentarer på hur bortskämd jag blivit. Jag försökte egentligen vara ironisk och rolig och syftade på hur folk blir så himla hysteriska här när det regnar. Det är inte alltid lätt att förmedla en sarkastisk ton i skrift. 

Peppe kan det bättre. Det var dethär jag menade. (Glöm inte att kolla videon. Obetalbar. Inte att undra på att resten av USA skrattar åt angelinos.)  

Igår regnade det en timme på kvällen men det var tillräckligt för att få även Fred att föreslå  att vi skulle avboka middagen med kompisar. Jag hann inte ens börja skratta åt honom för i precis samma stund fick vi meddelande på telefonen; "Rain check?". 

Nya rutiner

Jag har insett två saker. Sedan jag började köra bil i LA har jag slutat cykla. Eller det har jag inte. Men nu cyklar jag för träning eller för att jag tycker det är skoj. Förr cyklade jag överallt. Men ju vanare jag blir i LA-trafiken desto mindre cyklar jag. (Dessutom tycker jag OM att köra i LA av någon underlig anledning.) Så. Jag ska börja köra mer vardagscycling igen. 

För det andra. Jag har kanske tänkt fel. Jag har tänkt att jag får blogga sen när det andra arbetet är gjort. Och så är jag ofta för trött på kvällen. Nu tänker jag om. Jag bloggar först. Värmer upp fingrarna på tangentbordet. Låter mig inspireras lite av andras texter. (Men inte för länge, inte fastna i bloggosfären.). Sedan tar jag itu med min egen text. 

Medan jag var i Finland träffade jag både Mia och Anna och bägge upprepade samma mantra de sagt tidigare. Skrivande föder skrivande. Så är det. Det vet jag. Börja med att skriva på bloggen varje dag. När du gjort det är du redan igång och så är det lättare att ta itu med annan text sen. Sa Anna. Skriv skriv skriv skriv skriv skriv skriv skriv skriv. Sa Mia. 

Och jag började ju faktiskt denna blogg för tre år sedan för att jag ville skriva. Jag saknade att skriva. Jag BEHÖVDE få skriva. Det är faktiskt helt otroligt hur starkt jag upplevde känslan av att jag bara MÅSTE få skriva. Men nu när jag "får" skriva (bara för att jag  äntligen gett mig själv lov till det, inte har ju någon förbjudit mig) så märker jag att jag nästan slutat blogga. Det vill jag egentligen inte alls. Så. Jag ska tänka om och skapa nya rutiner. Jag vet att Mia och Anna har rätt. Ju mer jag skriver, desto mer skriver jag. 

Nu har jag också ett eget rum, och det är underbart. Men ibland kommer jag fortfarande hit, till min favvoskrivhörna på Venice Boulevard. (Och hit promenerar jag faktiskt, för jag har en paranoid rädsla att jag annars kommer att ramla av cykeln och förstöra min dator...) 

Allt jag älskar i L.A. (mat)

I'm back, baby! Det är ju helt crazyt men det tog mig över en vecka att ta fram datorn sen jag kom hem! Det är nog ett personligt rekord. Min Macbook fick sig en välförtjänt semester. Och det fick jag med. Eller välförtjänt vet jag nu inte om den var men jag fick precis en sån första vecka tillbaka i L.A. som jag skulle ha skräddarsytt för mig själv. Jag har hela veckan bara gjort saker jag älskar att göra här! Och en hel del av det handlade om mat faktiskt... Brunch både på Café Gratitude och Sage Bistro, glass (två gånger, men berätta inte för nån) på Kind Kreme. Vegan mexikansk mat som jag jonesat efter i Finland på nya Gracias Madre. Sushi på Arigato i Santa Barbara, burrito från "vår" Tacomiendo på andra sidan gatan. Pizza från Blaze Pizza. Det är inte klokt hur mycket jag ätit sen jag kom hem. Men herregud så gott! Nu måste jag bara få thaimat från Swanya också och sen kan jag slappna av igen nån månad. Och. Jag behöver ju faktiskt inte stressa längre med att hinna med allt jag vill under några få veckor. Insåg jag nyss. För nu får jag ju stanna!!! Hurraaaa!!! 

Scandinavian Film Festival, picnic i Malibu, födelsedagsfirning på Casa Libre, road trip till Ojai och Santa Barbara, cyklat ner till beachen, stand up-komedi på Improv i Hollywood, write-in på Coffee Connection. Och så har jag hängt med både Magnus och Peppe! Jättekul att återse dem också! Igår gjorde vi detta. Ikväll står Lukas Moodyssons nyaste film i tur. Det pågår så mycket här hela tiden. Jag älskar det. Jag älskar att vara hemma igen. Jag älskar att det faktiskt känns som hemma. Men jag saknar er. You know who you are.