På publikens begäran

Dethär hände när jag var tillsammans med min ex-man, men vi var inte gifta ännu. Min pappa jobbade en tid i Malmö och bodde där i en hyreslägenhet under arbetsveckorna. Före han skulle flytta hem igen tänkte vi att vi skulle utnyttja hans lägenhet en sista gång. Malmö är ju en trevlig stad och så körde vi också lite runt i andra städer i Skåne.

På lördagförmiddagen låg vi fortfarande i sängen. (På den tiden hade vi ännu sex med varandra.) I något skede steg jag upp för att gå på toaletten medan min dåvarande pojkvän fortfarande sov. Jag var spritt språngande naken. Till saken hör att jag har fruktansvärt dålig syn, - 12,5. Utan glasögon eller linser ser jag faktiskt ingenting, bara skepnader. T.o.m. färger blandas ihop till en gegga på avstånd. 

När jag kom ut ur badrummet, fortfarande naken och utan glasögon, såg jag att det stod någon i vardagsrummet. Eftersom det bara var vi två i lägenheten utgick jag naturligtvis ifrån att det var min ex-man. Mannen i vardagsrummet började stamma nånting på skorrande skånska och eftersom min man älskade att härma de skånska rullande ärren trodde jag att det var han som stod där och skämtade med mig. Jag bara stod där rakt framför honom, skrattade högt åt hans väldigt autentiska skånska accent och svarade något jag inte längre minns, också på klingande "skånska". Men plötsligt tågade det fem personer TILL in i vardagsrummet och ställde sig bakom mannen. Då först insåg jag ju att det var en vilt främmande mänska som stod framför mig. Jag stod tyst och förlamad i ca fem sekunder innan jag FLÖG in i sovrummet, dök ner under täckena och skrattade så jag nästan kissade på mig. Nu vaknade också min man, förstod knappt vad jag sa eftersom jag höll på att kikna av skratt. Till slut fattade han att det fanns mänskor i lägenheten, virade lakanet omkring sig och drog fly förbannad iväg till vardagsrummet där de andra ännu stod som förstelnade och fick inte en syl i vädret för min man som stod och hötte med ena näven medan han höll uppe lakanet med andra näven. Och skrek åt dem på spanska. (Han var väl så till sig så han glömde bort att tala engelska.) De pallrade nog iväg sig ganska snabbt sen, medan de fortfarande kunde höra mig gråta av skratt i sovrummet. 

Bostadsmäklaren ringde upp och bad om ursäkt efter att ha fått mitt nummer omvägar via min far. De höll visningar eftersom min pappa skulle flytta ut. Och min pappa bodde ju egentligen där bara under veckorna så de hade inte haft en tanke på att någon eventuellt kunde vara hemma. (Ett litet tips här gott folk, före ni stegar in i en annan persons hem, oberoende av om hemmet borde vara tomt, RING ALLTID PÅ FÖRST. Just in case.)

Men, visningarna hade ju annonserats ut för den dagen. Så dörrklockan ringde flera gånger och medan jag fortfarande var fast i mitt hysteriska skrattanfall fick min man springa till dörren invirad i sitt lakan och köra bort folk på löpande band.

Jag höll på att förgås av skratt i minst en timme. Tills jag insåg att min man inte överhuvudtaget tyckte det var roligt. Han var bara förbannad på mig som visat mig naken för- hujedamig- en främmande karl! (Efteråt har jag tänkt att även det var något jag borde ha reagerat på.)

De första personerna som anlände och alltså fick bevittna hela underbara mig i min nakenhet visade sig vara en norsk familj som skulle flytta till Sverige. De hade startat i vargtimmen från Norge för att hinna till förmiddagsvisningen. Jag brukar roa mig ibland med att tänka att de säkert berättar storyn om hur de körde till Malmö för att se en lägenhet och mötte en naken tjej (dethär var tio år sedan) som bara stod och gapskrattade dem rakt i ansiktet. Och hur de sen blev utjagade av en hetlevrad latino iklädd ett lakan. Antagligen trodde de att vi båda var fullständigt från vettet.

Så nu vet ni igen lite mer om mig. På en bröllopsmiddag stod det Bostadsförmedlarblotterskan på bordsplaceringskartan. Kanske någon som var med på det bröllopet nu förstår lite bättre varför. (Jag berättade nämligen inte storyn för mina bordsgrannar. Ville hellre förbli en woman of mystery.)