I USA är det trendigt för tillfället att delta i en "Vegan challenge". 21 eller 28 dagar är mest pop. Vissa deltar genom att satsa på 30 vegan dinners i stället för att gå helt vegan i en månad. Mänskor gör det både av hälso- och ekologiska orsaker. Jag bestämde mig för att också delta. Egentligen var november den internationella veganmånaden men jag började först i slutet av november och tänker fortsätta fram till jul har jag tänkt.
I L.A. levde jag 90 % vegant utan någon sorts conscious effort. Det var bara så enkelt där att det gick obemärkt, speciellt i våra hoods där säkert hälften av alla restauranger var vegana och jag var nyfiken på att testa dem. Där fanns dessutom av alla sorter, Vegan thai, Vegan Indian, Vegan brunch, Raw vegan, Fine dining och Vegan diners. Egentligen är det lite lustigt. Förutom ett par sushi middagar så åt jag i L.A. mest vegant utanför hemmet medan vi hemma åt både ost och ägg. Och lamm till jul. I Finland är det precis tvärtom. Här lagar jag själv hemma så gott som helt vegant, förutom get- och fårmjölksprodukter samt ägg ibland, medan jag på restaurang äter både mjölkprodukter och fisk och vissa skaldjur. Men nu ville jag alltså testa och utmana min inställning att det är omöjligt att äta vegant på restaurang i Helsingfors.
Att utelämna de få animaliska produkter jag fortfarande använt i mitt kök var således inte problematiskt på något sätt. Har inte saknat dem en sekund. Men när man går ut och äta blir det lite jobbigare. På lunchen har jag mest ätit sallader och bett dem lämna bort feta- eller getosten. (De vanligaste salladerna.) Det har alltid gått bra och dessutom har jag oftat fått något annat i stället, både nötter och frukt t.ex. På Shanghai Cowboy var det sällsynt lätt att bara be dem lämna bort queso blancon i vege-tacosen.
Nästa vecka ska jag äta på Gaijin och där vet jag också att det inte blir några problem. Bästis var hygglig och ändrade menyn till helt vegan när jag åt middag hos dem. Men på torsdag var det meningen att vi skulle gå och äta med flickorna till Strindbergs och då ringde jag i god tid för att fråga om det var möjligt att få en vegan meny. Tjejen i telefonen visste inte vad det betydde men jag förklarade och vi gick tillsammans igenom olika menyförslag. Som glutenkänslig dessutom så blir det lite extra jobbigt. (Lite lustigt var det ju att JAG skulle komma på idéer men meningen är ju också att sprida positivt budskap om att äta vegetariskt så jag var vänlig och hjälpsam.) Hon ringde senare tillbaka och bekräftade att hon diskuterat menyn med kocken och allting var under kontroll. Så det gick väl även där. Lite synd är det ju dock att man inte spontant kan gå in på en krog utan att man alltid måste planera restaurangbesök i förväg. Åtminstone om man vill ha något annat än en tråkig grönsallad. Jag kan inte låta bli att jämföra med restauranger i Kalifornien, Toronto och New York där det ofta står på menyn "Please ask for vegan options and substitutes". Men jag fattar ju att vi är så få i Helsingfors att det är en orättvis jämförelse.
I dag gick vi på brunch till Piritta. Jag kollade in menyn i förväg på nätet för att checka om jag borde äta frukost hemma och bara dricka kaffe där med mina vänner. Men till min glädje hade de även en vegan brunchtallrik! Pluspoäng! Det var gott och fräscht. (Lite minuspoäng för ärtskotten som jag trodde restauranger hade slutat upp med att tråtta på varje tallrik för länge sen.) Jag var lite misstänksam ändå över dippsåsen på min tallrik och frågade efteråt av personalen vad det var. Majonnäs, svarade flickan glatt. Lite störande var det ju med tanke på att min nolltolerans under veckorna därmed brutits. Men ingen större skada skedd för mig. Jag undrar dock om en "äkta" vegan hade reagerat med samma jämnmod. De var dock mycket ledsna över misstaget.
Men sen gick jag hem via Ruohonjuuri och råkade se att de där sålde en äggfri chilimajonnäs som såg exakt lika ut som röran jag ätit på brunchen. Så nu tänker jag att det nog kanske ändå var en vegan majonnäs men tjejerna som var på jobb just idag visste inte om det. Man skulle ju åtminstone hoppas att de inte marknadsför en vegan brunch utan att faktiskt vara säkra på sin sak.
Hittills har det alltså visat sig att min så kallade utmaning inte egentligen kännts som en utmaning alls. Det enda är att jag nu måste vara mycket noga med att äta en fullvärdig måltid hemma på kvällen eller ta med lunch på dagen för enbart på sallad klarar jag mig inte.
Jag ska fortsätta rapportera hur man klarar sig på vegansk föda i Helsingfors. Själv mår jag som en prins och fortsätter som sagt min utmaning fram till jul. Det blir samtidigt lite som en sorts andlig fasta under advent.
Pirittas vegetallrik.