onsdagen den 29:e februari 2012

Care package

Bästis kom med medikamenter. Sånt värmer och läker både kropp och själ. 

Vad jag gör när jag är sjuk

Tittar på gulliga hundar under vatten. Taxen, labbisen, rottweilern och bulldogen är sötast. 

http://www.guardian.co.uk/world/gallery/2012/feb/14/underwater-dogs-pictures#/?picture=385913196&index=8

Ynklig

Inte att undra på att energin låg i botten på måndagen. Lyckades hålla styrelsemötet tack vare någon sorts adrenalinkick men kraschade totalt när jag kom hem och febern steg till 38,5 på en timme. 
Kräksjuka kombinerat med influensa är ett sånt straff. Jag har aldrig varit så mycket sjuk som denhär vintern. I olika kombinationer. Tycker väldigt synd om mig själv.


See you on the other side!

måndagen den 27:e februari 2012

Diskrepansen

Vad jag skulle vilja göra just nu: Sitta på en rödvitrutig duk under ett blommande körsbärsträd, vila ansiktet mot solen, lyssna till Dave Matthews och Ingrid Michaelsson, äta picnic-mat. Jag tänker en fräsch grönsallad och vattenmelon med getost och lite lönnsirap till efterrätt. Chilinötter. En tjock roman i handen. 


Vad jag gör: Förbereder för dagens styrelsemöte, följer med snötömningen på taket mitt emot, önskar att någon tog ner toapappret som fastnat högst upp i grenen i trädet på gatan utanför. Undrar hur toapappret hamnat högst uppe i trädkronan på gatan utanför. Dör tråkighetsdöden. Längtar efter min man. Funderar på att ta en kopp äckligt kontorskaffe och dö lite till inuti.



torsdagen den 23:e februari 2012

Power plugs

Jag undrade vad jag hade ihopskruttat i min ficka. Ja men sidu det var ju dedär pappren som lampgubben igår insisterade på att jag skulle få behålla. Tack tack. Så om någon behöver information om olika adapter-modeller så är det bara att fråga undertecknad.

Syncheck?

Är det bara jag som har så gott som omöjligt att se vad det på riktigt står i dedär ordverifieringarna eller är det dags för mig att kolla synen igen?

Sessan

Jag är ingen stor royalist precis. Men inte heller så värst anti. Trots att det känns väldigt förlegat med kungahus följer jag nog gärna med "prinsessmodet". Och jag satt och grät framför tv:n när Daniel höll sitt tal för Victoria. Åh, det var så fint. 
Hursomhelst, babynyheter kan väl ingen motstå. Och ja, Daniel fick mig tårögd igen. Jag tyckte lite synd om honom som fick dra på sig kostym och slips tre timmar efter förlossningen... Men är man prins så är man. Fin är han i alla fall, prinsen.


http://www.mtv3.fi/uutiset/ulkomaat.shtml/2012/02/1500055/liikuttunut-prinssi-daniel-aivan-ihana-prinsessa

onsdagen den 22:e februari 2012

Kommunikationsproblem

Jag hade just ett av de mest absurda samtalen i mitt liv. I en lampbutik. Antagligen kommer ni att få se detta i tv-rutan i Dolda kameran eller Lilla Onsdag eller något, det är den enda förklaringen jag kommer på.


Jag: Hej, jag kom för att kolla om min lampa har blivit fixad ren?
Lampgubben: Jahej! Hurdan lampa skulle du vara intresserad av?
Jag: Nej, alltså jag hämtade in min tidigare som slutade fungera och som jag ännu hade garanti på.
(Lampgubben ser att jag har papper virat runt min tumme.)
Lampgubben: Nej, men har du skurit dig?!
Jag: Jo, jag skar mig lite tidigare men hade inte plåster på jobbet.
Lampgubben (helt förskräckt): Nämen ojojoj!
Jag: Det är nog ingen fara.
Lampgubben: Ja, det är ett elände. Skar du dig på dendär lampan? Den har jättevassa kanter! Jag är verkligen ledsen.
Jag: Nej, alltså det hände ren tidigare... 
Lampgubben: Ja, men nu ska jag se till att du får en ordentlig rabatt åtminstone som plåster på såret.
Jag: Alltså jag ska inte köpa någon lampa.
Lampgubben: Behöver du ingen lampa?
Jag: Nej, det gör jag inte. Dessutom ska jag flytta snart så jag tänker definitivt inte investera nu i någon ny lampa.
Lampgubben: Jaha. Vart ska du flytta då?
Jag: Till USA.
Han: New York?
Jag: Nej, till Los Angeles.
Han: New York är ju verkligen en underbar stad.
Jag: Jovisst är det. Men om min lampa...
Han: Ja, men det ska du inte alls oroa dig för. För även om du köper en ny nu så behöver du bara en adapter till sladden. De har annars helt samma lampor där i USA. När åker du?
Jag: Om sex månader. 
Han: Ska du bli länge där?
Jag: På obestämd tid.
Han: Sex månader i New York! Wow!
Jag: Ja, alltså jag ska inte till... Mmm. Kan du vänligen nu kolla med MIN lampa om den är fixad. Jag har numret här.
Lampgubben tar min lapp och försvinner in i andra rummet. När han kommer ut en stund senare räcker han mig två A4:ans papper. Han har printat ut från nätet olika modeller på ADAPTRAR!
Lampgubben: Ja, så du ser att med någon av dehär kan du bra använda samma lampa sen i USA.
Jag: Ja tack så mycket men jag tror jag måste fundera lite ännu på saken.
Lampgubben: Ja du kan ju bra köpa lampan först sen när du kommer hem om sex månader. 
Jag: Visst. Tack och hej!
Lampgubben: Ha nu det så bra där i Amerika! Tänk, du får tillbringa våren i New York. Härligt!
Jag: Ja, det ska bli underbart. Tack, tack.


Alltså mumlar jag i skägget eller något?! Jag hoppas det är någon annan där imorgon.

Beslutsångest

Har helt för många programmöjligheter för kvällen. Svenskspråkig kväll på Animalia, författarkväll med Monika Fagerholm på Nifi (vad det nu heter nuförtiden, Kultur Norden?) eller gymet? Alla timmar var fulla så hade anmält mig tidigare på reservplats men nu fick jag ett sms om att jag plötsligt ryms med ikväll på både pilates, girya och crossing. Hjälp! 

tisdagen den 21:e februari 2012

Älskaren

På väg till bokklubben. Ikväll ska vi diskutera denna bok. Såvida jag inte somnar på spåran och bara åker runt, runt... Det finns en liten risk för det.

Edit. (Ja, jag ber om ursäkt om rubriken gav er förhoppningar om något mer rafflande inlägg.)

Low Carb High Ego

Väl medveten om att jag kommer att få ducka för skiten som kommer att flyga efter att jag postat detta så tycker jag i alla fall att ni ska klicka in här och läsa nedanstående artikel. Mycket bra! Sorry pals, men vill vi värna om vår jord så funkar det inte att mest äta enligt vad som finns högst uppe i näringskedjan, d.v.s kött, ägg och mjölkprodukter. Så är det bara.


"I ivern att bli smal missar vi omtanken om andra. "

EDIT.  Efter att redan har debatterat lite på Facebook så måste jag utvidga mitt inlägg lite. No surprises there. Bara väntade på min goda väns kommentarer. Haha! Men i all välmening. Vi tänker lika om många saker, olika i vissa och det är helt ok. Men jag ville ännu bara understryka att jag trots den provocerande rubriken så klart inte vill utpeka LCHF-are som någon sorts värsta klimatsyndare. Vissa kan säkert äta och leva klimatvänligare än många vegetarianer. Allt det beror ju på så många olika val. Men det räcker inte att bara välja ekologiskt, vi måste framför allt välja MINDRE. Mindre mat, mindre kläder, mindre boenden, mindre resor (där syndar jag ju själv något oerhört) och helt enkelt mindre konsumtion.
Det som jag gillade i artikeln var just att skribenten nämnde SOLIDARITET. Jag blir så förvånad hur mänskor alltjämt lever sina liv (även de som har barn) som om de vore isolerade i världen och tiden. Jag efterlyser mer solidariskt tänkande. Även gällande miljön. Vi har inte råd längre att bara tänka på me, myself and I utan måste tänka på kommande generationer.


Sen ännu ett litet tillägg. Det att man väljer bort frukten uppväger inte klimatbelastningen av köttätande. Tyvärr. (Sorry, börjar bara vara så trött på alla kommentarer att det faktiskt är värre för miljön att äta frukt och grönsaker som måste importeras på vintern än att äta kött. Det är det de facto inte. Hur du än vänder på steken. Pun intended.)

måndagen den 20:e februari 2012

Entertain me!

Jag kopierar inte Peppe nu, promise! Jag funderade faktiskt på att skriva precis samma inlägg när jag riskerade livet på Helsingfors gator och konstaterade att jag nog inte går ut mera idag. I brist på annat överväger jag starkt att börja se om tv-serien the Wire. Det bästa jag sett på tv (ok, datorn) jämte miniserien Angels in America. Finns det något annat bra jag missat och borde se?


Annars är jag ganska allätare, gillar både sitcoms och kostymdrama. Till och med vampyrer i måttlig mängd. Inget hittills har dock mätit sig med The Wire. Så - jävla - bra. 

söndagen den 19:e februari 2012

En fråga

"In the valley of Elah" eller "There will be blood"? När man lånar filmer från bibban kan man inte vara så kräsen, då är det mera man tager vad dom haver som gäller. Men vilken är bättre såhär en söndagkväll?

torsdagen den 16:e februari 2012

Fast food

Det blev snabbmat igen. Spenat, kikärter, vitlök & cayennepeppar. Done! Hejdå! Nu springer jag på konsert.

Keikkor

Jag blev kär i denhär låten flera år sen när en kompis spelade den akustiskt och piiinande långsamt på landet när vi satt runt elden vid vattnet. Det var en såndär perfekt och magisk sommarnatt. Ikväll ska jag på 3 Doors Down keikka i Helsingfors. Hurra!


I mitt förra äktenskap levde jag med en man som ansåg att konserter är absolut det mest idiotiska man kan spendera sina slantar på. Så jag gick nästan aldrig och mitt hjärta blödde varje gång någon älsklingsartist spelade nånstans. När jag blev singel tog jag igen alla mina förlorade år och sprang på en massa keikkor. Till och med ensam när jag inte fick någon annan med. Nu försöker jag lite hejda mig av budgetskäl. Och så måste man inse att man inte kan gå på precis allting. Nästa lördag missar jag t.ex. Husky Rescue på Tavastia. Men annat kul proggis med systra min väger upp. 
Höjdpunkter de senaste åren har nog varit Dave Matthews i Vegas, U2 så klart i Helsingfors (jag gick ensam och var nästan glad åt det för jag fick njuta av upplevelsen helt för mig själv. Jag sku kunna leva i ett polyamoröst förhållande med min man, Eddie Vedder och Bono.) P!nk i Kajsaniemi för det var bara en så hejdlös show. Robyn på Flow var så jävla cool. För att inte tala om Prince ifjol som spelade tre timmar och gjorde fem encores! Helt sanslöst! Och Foo Fighters. Ja, jag kan nog fortsätta listan rätt länge tror jag. 
På min önskelista finns U2 i all oändlighet, liksom Dave Matthews band, Pearl Jam (frestad att skippa vår familjebröllopsfest i sommar och åka till Stockholm på konsert i stället...), Maná och Lenny Kravitz. (Försökte åka ifjol till Paris och se honom där, men det sku ha blivit för dyrt...) Skulle inte heller säga nej till Snow Patrol eller Kings of Leon. Eller hundra andra. 


Märks det månne att jag är taggad för ikväll?

Omvänt problem

Parisa skriver i Nöjesguiden om hur hon "äter bröd och ändå lever vidare".


http://nojesguiden.se/blogg/parisa/att-ata-brod-och-anda-leva-vidare


'Det snackas en hel del om ätstörda människor som lider av en skev verklighetsuppfattning, att de ser sig själva som så mycket fetare än vad de egentligen är. Mina vänner och jag brukar skratta åt att någon borde ta upp problematiken med osss om ser oss själva som så otroligt mycket snyggare än vad vi kanske egentligen är. Vi upptäcker "hur det egentligen är" först när någon av alla dessa som får panikångest av sin spegelbild skvallrigt viskar att NN "har LARGE i klänningar!".'


Haha! Jag hör också till den kategorin som tror att jag är mycket snyggare (och smalare!) än vad jag egentligen är. Blir fortfarande lika förvånad när jag måste gå efter en större storlek i klädbutiken. Men egentligen är ju livet mycket enklare och roligare på det sättet. Så länge man själv är nöjd med sin spegelbild så spelar det väl ingen roll vad någon annan tänker och tycker, eller hur? (Fast jag låter nog oftast bli brödet i alla fall, av hälsoskäl.)


Och Ps. Jag har XL i mina klänningar!!! Hujedamej.


Ps2. Vi skrattade oss förresten fördärvade igår med Freddie om just samma sak. Att vi båda tycker att den andra är bäst och snyggast i världen. Jag tror att alla kvinnor vill ha honom och han tror att alla män vill ha mig. Och vi båda känner oss som de mest lycksaliga på hela jorden som har fått just varandra. Men det gör väl alla par? Lider av "skev verklighetsuppfattning" gällande varandra? Det är ju det som är så fint. Att någon plötsligt ser detdär unika, speciella, sanna jaget som gått alla andra obemärkt förbi. 
Fred skrattade att han antagligen ännu som gammal gubbe kommer att hötta med käppen åt alla unga killar som sneglar på mig och de ba "You crazy old man, why would I be interested in that old bat?!" I guess you had to be there. Men det var jätteroligt igår.

onsdagen den 15:e februari 2012

En kväll med Eddie & Freddie

Sweeeeet! Jag borde egentligen sova nu men min kompis informerade mig just att PJ20 syns på Arenan. Så klart! Hur tänkte jag inte på det?! Nu har jag krupit ner under täcket med gissa vem?! Nå dessvärre med min man som änke sig själv med på min movie night. Jep. Vi är extrema Skype-nördar. Men det är ok. Om jag kan dela Eddie med någon så är det med den andra mannen i mitt liv. (Som i ärlighetens namn är ett ännu större fan av Pearl Jam än jag.) Dessutom har jag nu en hel månad framför mig med Eddie på tumis... God bless Arenan.

Ännu lite om kärlek

I väntan på att jag ännu en dag ska lägga upp min "recension" av boken Utan och vilka tankar den väckte hos mig (skrev inlägget för snart ett år sedan men har den fortfarande sparad, i värsta fall skickar jag den kanske bara privat åt Nickby-Micaela) så måste jag bara kommentera en grej här och nu. 
Igår skrev en mamma på Facebook att "Bara en mamma vet vad äkta kärlek och lycka vill säga!". Tillåt mig att protestera. Jag förstår att ens barn bringar en ny sorts lycka. Och nya oanade dimensioner av kärlek. Jag går med på att bara en mamma vet vad moderskärlek betyder. Men min kärlek till min man, min familj och mina systerbarn är nog helt 100 % äkta. Annorlunda, visst. Men minst lika äkta.
Jag tror att jag gärna vill ha barn. Men får jag inga hänger inte min, eller vår gemensamma, lycka på det. Helt på riktigt inte. Och mitt liv är inte mindre värt även om jag aldrig "skaffar" barn. (Ett lika avskyvärt uttryck som att man "hittar" någon.) Vilket jag en gång fick höra av en kompis som är mamma, att livet får betydelse först när man har barn. Jag kan förstå att det känns på det sättet men man kan inte uttala sig så som om det vore en universell sanning. För det är det inte. Dessutom är det både förolämpande och sårande. Det är som att säga åt någon som är arbetsoförmögen att meningen med livet är att jobba . För övrigt så tycker jag inte heller att just jag är så himla fantastisk att det högsta målet i mitt liv är att föra vidare just mina gener och tillsätta en massa mini-Softyn i världen. (Fast jag ju nog är nyfiken på hurdana typer de i så fall skulle vara?)


När jag frågade min man vad som händer om vi aldrig får barn ryckte han på axlarna och svarade: "First we'll probably cry. Then we'll just do something else and be just as happy!" Därför är vår kärlek också äkta. Även utan barn. 


Maggie skrev förresten ett bra inlägg idag om det påtvingade tvåsamhetsidealet. Det har egentligen ingenting att göra med vad jag skrev ovan, men tangerar ändå lite samma tankar.

tisdagen den 14:e februari 2012

Dagens sista inlägg

La douleur exquise... 





Snabbmat

Fire in da house?!

Öööööh, jaha... Fick just ett mail av vår office manager att efter förra veckans brand finns det fortfarande sot i luften så det blir någon special cleaning här under helgen och man måste städa bort alla papper från skrivbordet. Hmmm. Jag undrar var jag befann mig under branden och varför jag inte hört något om den tidigare? Men det skulle inte förvåna mig om jag suttit här med hörlurarna på i all sköns ro och inte märkt av någonting.


Vi har ingen water cooler här men jag borde helt tydligt börja hänga mera vid vår vending machine (vad heter det på svenska?) för att hänga med i office-skvallret. (Egentligen är jag bara besviken att jag missade heta brandmän kliva in här i våra korridorer...)


Och på tal om kontor så är jag lite nyfiken på den svenska versionen av the Office. Synd att man inte kan se den i Finland. Eller blir det lite väl mycket Ove?


Kontoret på TV4!


Glad Valentin!

Glad Alla Hjärtans Dag, kära vänner! Min morfar hette Valentin så denhär dagen känns alltid lite extra speciell för mig.

Valentinsdagen firades med frozen yoghurt till lunch! 
(Jaja, jag skulle ju börja leva hälsosamt igen, men med bedövad mun efter dagens tandläkarbesök hade jag inte fått ner så mycket annat i alla fall.) 

När jag kom tillbaka väntade blommor på kontoret. Sånt blir man glad av. Gladast blir man ändå för alla underbara, fina, fantastiska, roliga, galna, kloka, smarta, envisa, tokiga, karismatiska, viljestarka, empatiska, fabulösa och framför allt lojala vänner man har! Tack för att ni finns!


måndagen den 13:e februari 2012

SÄTT PÅ TV:N NU!

PJ20 på Teema just nu! ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅCH!!! Eddie rules my world!

http://teema.yle.fi/ohjelmat/juttuarkisto/pearl-jam-20

EDIT. Den andra mannen som rular min värld tog mig på PJ20's screening i West Hollywood i höstas och det var den mest romantiska dejten jag någonsin varit på. Tyvärr var nog romantiken just då från min sida mer riktad mot Eddie än min man... Nästa vecka skickade Fred mig ett foto från sin telefon; "Look, Eddie's on my bus!" Mitt hjärta stannade upp för helt för många sekunder innan jag insåg att han drev med mig... That's just evil, man.


Ny kula

Jag strävar efter att leva ganska hälsosamt. Men i medlet av januari kom jag in på ett mystiskt sidospår. Jag skyller på kylan, för jag upplevde helt samma sak förra januari. Har bara druckit kaffe på morgonen, ätit oregelbundet lunch och skippat träningen. Min morgonyogatimme avslutades vilket deprimerade mig ytterligare. Men nu tar jag mig själv i kragen och gör omstart för år 2012. I morse åt jag ordentlig brekkare med naturell soyayoghurt, frön, nötter och gojibär. Jag känner redan nu att jag kommer att ha energi att träna ikväll.

söndagen den 12:e februari 2012

Kvällens citat

(På tal om ingenting.)


"Hände det inte något illa med Jesus på påsken?"


fredagen den 10:e februari 2012

Kamouflage

Dagens foto från L.A. ger lite lätt fredagshjärngympa. Hittar ni henne på bilden?



onsdagen den 8:e februari 2012

Insnöad (fysiskt och psykiskt)

Not to bore you with any details men sicken jävla risig dag idag. Buäh säger jag och gör omstart imorgon. Hoppeligen börjar dagen lite bättre. I morse kom jag ut ur duschen med en handduk runt mig och möttes av fyra glada killar som skottade snö på taket mitt emot. Det är svårt att förklara arkitektoniskt varför, men normalt har ingen insyn i min lägenhet. Förutom då Karlsson på taket. De började alltså klockan sju i morse och höll fortfarande på elva timmar senare. Nu ser min innergård ut som Serena. Jag tror de börjar sälja liftkort imorgon.


Och så missade jag Pekkas fest på Tavastia ikväll. Buhubuhubuhuuu. Enda som lite piggade upp kvällen var bästis som uppmanade mig att titta på Svenska Hollywoodfruar. Hon hade helt rätt. Fem minuter med Gunilla Persson och mitt liv kändes som sjunde himlen i jämförelse. Perspektiv tror jag det kallas.





tisdagen den 7:e februari 2012

Rösta, snälla!!!

Nu när valet är över har jag något annat ni kan rösta på. Min man jobbar för ett ungdomshem i Los Angeles som tar hand om minderåriga invandrare, ger dem ett hem, ser till att de går ut skolan och hjälper till med den juridiska processen att ge dem laglig och permanent status. Huset de bor i är underbart men behöver ständigt underhåll. Till detta behövs pengar som inte finns. Fred har deltagit huset i en arkitekturtidnings tävling för att få medel till att förnya stuprännorna. Snälla gå in här och rösta! Ni behöver bara klicka på Vote for this entry i länken här nedan! 


TUSEN TACK!


http://new.dwell.com/contests/rethinking-preservation/submissions/save-a-historic-los-angeles-landmark

Upsie...

På tal om sju månader så kom jag just på att vi ju inte har skickat några tack-kort än efter bröllopsfesten.... Uuups... Det var meningen att vi skulle skriva dem när Fred var här över julen, men det liksom - blev.
Jag tror att jag har helgens proggis klart för mig.


Man får inte skicka pussbilder som tack-kort har jag för mig, men på min blogg får jag publicera vad jag vill! Buahahaa!


Det är min svärfar som har designat förlovningsringen (men nog beställt den) när han friade till min svärmor. Jag fick alltså hennes gamla ring. Det kändes stort.


Sju månader

På lunchen stötte jag ihop med min gamla studiekompis som vigde oss i somras. "Är du hemma och hälsar på?" undrade han glatt. Nånej. Här är jag ju fortfarande och inget visum i sikte ännu heller. Jag kom på att vi i morgon har varit gifta i sju månader utan att fortfarande få dela ett normalt liv eller ett gemensamt hem. Vissa kvällar/morgnar är vi så trötta på Skype så vi bara vill spy. Sen ångrar vi oss direkt efteråt och ber vidskepligt snabbt om förlåtelse tusen gånger förrän Skype säger upp kontraktet i protest för DÅ skulle livet verkligen suga. Jag vill inte låta martyrisk men för att citera min absoluta favorit TV-karaktär Bubbles; "This shit ain't right, sir!"


Jag älskar ju nog också mitt liv i Helsingfors så passar på och njuter av det i stället. Men herre min jee vad jag saknar min man!

Jag har faktiskt inte slutat blogga

Jag har bloggat hela tiden. Har skrivit helt fantastiska blogginlägg i mitt huvud så gott som varje dag. Synd att ni inte kunnat ta del av dem. År 2012 började med buller och bång och tusen projekt. Valkampanj samtidigt till på köpet blandat med smärre hälsoproblem vid sidan om har fått mig att vanvårda min älskade blogg. Det kan hända att min hjärna var stelfrusen också några dagar där emellan. Men jag vägrar ta stress för att inte blogga. Det är någonting jag gör när det känns roligt. Känns det mindre roligt får det vara. 


Bara jag hinner tömma mitt datorminne något tag så kanske det till och med dyker upp lite foton. Wow, eller hur?